Den 16 april kom Angelika med ett fång nyklippta pilskott. En ny fåra gävdes upp och så kunde de nya pilarna planteras.
Barnen var glada och hjälpsamma.
Född i Lappland, Jokkmokk.
Skolgång Järna och Stockholm.
Utbildad Tal- och dramapedagog, Waldorfpedagog.
Trebarnsmor. Levt i England, Tyskland, Frankrike och Schweiz förutom i mitt hemland Sverige.
Förväntansfulla barn och pedagoger firade en ljus, stämingsfull och glad påsk på skärtorsdagen (innan påsksnöstormen hunnit fram).
Efter påsksaga och påsksånglekar njöt vi av gemensam fruktstund.
Ute i solen fann barnen små ulliga harar och små påskägg i bona de gjort dagen innan.
Dagen avslutades med påsk-föräldrafika.
Fredag den förste mars 2013 hade vi en kul maskerad: ” I djurens värld”.
Tiger
och
kanin,
krokodil.
Två trött djur med var sin tumme i mun.
Nalle Puh, prickiga katten med de rosa klorna, vita kanin, leopard och vildhund.
Vår minsting kökspojke förklädd till leopardunge.
Barnen fick meta och äta upp var sin fisk ur fiskedammen.
Det var en solig och rolig dag!
Tjugondagknut inföll i år på en söndag och vi valde att ta avsked av julen med barnen på onsdag därefter. Älvorna hade trolskt svept sina slöjor över åkrar, ängar, träd och buskar och stjärnorna fäste dem med sina kalla, klara strålar på alla grenar så att det glittrade och gnistrade likt stjärnor överallt. I denna fantastiskt vackra, förtrollade värld firade vi sedan julgransplundring.
Vi hade besök av Mona-Cajsa Larsson (pionjär och 88-årig skyddsängel till Amanda), som skänkt oss pepparkakshuset och förskolan Smultronet från Öland. Det blev en väldigt lyckad fest, stämningsfull och barnen var otroligt med på noterna i alla sånglekar kring granen (12 vuxna och 14 barn). Sedan åt vi av äpplena och kakorna som hängt i granen och fick börja knapra på pepparkakshuset. Vi sjöng ut granen och skickade ett par raketer (sådana man tillverkar i nuet) i skyn. “Nu är glada julen slut, slut, slut…”
Advent är tiden då naturen tystnar, jorden andas in (på norrahalvkotet) och även vi borde bli stilla inombords i vår förväntan. Våra hem och affärslivet visar motstsen. Julruschen och förväntningarna bäddar för besvikelser. Den som kan inrymma inre tystnad och stillhet i sitt liv, känner frid och blir stark.
Traditionen att låta barnen högtidligt vandra i en ”advensspiral” av granris under stilla sång och musik, som inledning till adventstiden, vill hjälpa dem att uppleva stillheten och därigenom bli redo för att motta julens fridsbudskap. Denna tradition vårdas på alla Waldorfförskolor, Waldorfskolor och läkepedagogiska institutioner världen över.
Spiralen är en uråldrig symbol, som återfinns i konst, mysterietraditioner och t.ex. på fornnordiska stenar på Gotland. I de grekiska Asklepios(läkekonst-)mysterierna var spiralen byggd i sten och de sjuka fördes in ackompanjerade av musik. De kände denna väg som en inre rening som gav dem nya krafter att tillfriskna. Vi är nog inte lika sensibla och påverkbara i vår tid, som nödgar oss att utveckla ”tjockare hud” och har tör hända svårt att förstå hur sådant kunde bota.
Adventsträdgården vill hjälpa barnet att i framtiden inte behålla ”sitt” ljus för sig själv, utan modigt kunna sätta ut det i världen som en nytänd social kraft!
”Så lys då lilla ljus för oss
Likt stjärnehimlens klara bloss…”
Några av er/oss har haft höstlov och det har varit lugnare på Amanda. Det är härligt när vi åter möts och Amanda fylls av ny energi.
På måndag 12/11 firar vi lyktfest med föräldrar och barn kl. 17!
Även familjer som visat intresse och kanske blir våra nya vänner är inbjudna.
Vi börjar inomhus och ser på ett litet dockspel. Sedan går vi ut i mörkret med våra lyktor och vandrar sjungande runt i trädgården där vi vill sprida ljus och god stämning. Sångerna är enkla och upprepas många gånger så att den som vill lätt kan haka på. Vi samlas runt elden där vi dricker varm saftglögg och delar brytebröd med varandra.
Vad handlar traditionen med lyktfesten om?
De flesta är knappast medvetna om Mårtens dag den 11 november (i år tillika farsdag), som har sin afton, liksom alla stora högtider, ”Mårtensafton” (10/11, Martin). St. Martin har lyst som förebild under långa tider i Europas historia genom sin solidaritet med fattiga och utsatta och hans givmildhet och ödmjukhet har blivit ideal under tider då klasskillnader var mer cementerade än idag. Solidaritet är inte mindre nödvändigt idag. Därför uppmärksammar vi denna tradition.